Jag tänker inte skriva här mer. Jag vet inte om det är för att jag mår dåligt, eller för att jag har upptäckt, på riktigt, varför jag mår dåligt eller för att jag verkligen försöker två mina händer från gamla reaktionsmönster och mitt gamla jag. man är alltid sig själv, men ändå inte. Jag tänker skriva en bok, och nu vet jag precis vad den ska handla om, och varför. Jag har hittat nyckeln till många beteendemönster som jag innehar och insikten brinner i mig som en renande eld. Det ska bli skönt att sätta det i pränt.

Vem läser det här? Har någon, aktivt, försökt följa mina tankar om mitt liv, min kropp, mina känslor? Det var kanske inte grejen, men ändå är det ju det. För om en blogg skrivs och ingen läser den, finns den där på riktigt?

Tänk va, jag har höstlov. Var fem år sen jag hade det sist. Känns inte så kul som jag hade trott. Visst, det är trevligt med ett litet avbrott från allt, men det var ingen kvar på skolan förutom jag och en kille till, så de två dagarna som jag var där innan jag åkte till pappa var hemskt tråkiga. Nu är jag alltså hos min käre far, vaknar tidigt eftersom jag fortfarande inte vant mig vid vintertiden. Vi åt Ben&Jerry’s igår, supergodaste glassen som mättar i tolv timmar! Idag ska vi möta styvmor och bäbissyster (som har två tänder, kan sitta själv och har lärt sig att man klappar i händerna när man är glad) på stationen, imorrn åker jag vidare till mamma. Hade jag tänkt efter lite skulle jag ha insett tidigare att det hade varit bättre att åka först till mamma, sen pappa och sen en mycket lättare väg till skolan. Men men, man kan inte alltid ha huvudet klart. Har lite pengapanik, eftersom klassen ska till Danmark och vi ska uppenbarligen betala maten själva, och jag som lägger undan 1400 varje månad för att jag är en av de 4 äldsta och inte har A. en massa pengar undanstoppade sen mitt tidigare mycket lönsamma arbete, eller B. föräldrar som eftersom jag bor hemma hemskt gärna hjälper till med hyran i slutet av december när vi inte får csn. Orättvist kan tyckas, det där med csn och hyran, men de tar inte betalt för de två sista veckorna i maj som vi bor på skolan, så det är bra uträknat. Hur som helst, kommer vara barskrapad om jag måste använda det jag har, så ska bita i det, egentligen inte alltför, sura äpplet och be far om sponsring. Om jag inte ber om pengar när jag behöver dem blir min styvmor hemskt sur uppenbarligen.

Det här blev ett ganska bra inlägg, trots morgontrötthet och sockerbaksmälla. Trevlig halloween

…till vettigt inlägg.

Hjälp, veckorna bara flyger förbi, tror seriöst att tiden går långsammare på Wik. Är fruktansvärt trött, både fysiskt och på vissa i min klass, har pms och en sån där hemsk inne-finne i pannan som gör ont så fort jag rynkar ögonbrynen. Film-temafest i helgen, var kul att klä ut sig (jag var ninja nr 3 från ”The last samurai”) men alla blev fulla jättesnabbt och det går liksom inte att prata med nån då. Så vi var några som gick och såg på film i stället, ”Bridget Jones’s diary”. Slocknade på Jennies soffa och drömde mycket levande.

Snart uppspel med vårt senaste projekt, berättarteater. Har inte sagt nåt till nån, kändes inte så jätteviktigt, inte första gången. Eller, det är ju det andra projektet här egentligen, men ändå det första stora. Kom inte till Wik för att skryta med vad jag lärt mig ändå.

Fikarast nu, sen genrep. Sååå skönt när det är över. Vissa människor kommer man verkligen inte överens med. Andra är bara lite irriterande och rår kanske inte för det själva. Har lärt mig sätta gränser dock, ytterst tydliga gränser med stark röst. Man lär sig nåt nytt varje dag.

Nej, till caféet nu.

Jag är skitsnygg och dum i huvudet. Underbar kombination.

Gick till frisören, gudarna vet att det behövdes, men tänkte såklart inte på allt annat jag skulle lägga pengar på och nu sitter jag här och har fått ta av sparkontot igen. Dumma dumma tjejen! Men men, allt löser sig. Hade gärna haft råd med nytt leg, men det får vänta en månad till då. Lite panik, för jag vet inte hur man gör riktigt, men det får banken hjälpa mig med. Känns lite bättre att gå till dem än polisen.

Jag är så jävla lat ibland.

Solen skiner ute, det är en underbar höstdag, jag tänker sätta mig nånstans och läsa på min text. Kram

Jag lever fortfarande! Jag har bara ingen som helst lust att sitta vid datorn när det händer så mycket annat här. Vill du prata så ring mitt hus 018 399134 eller skicka ett sms så går jag ner till bryggan där det är bättre mottagning. Sms:t kanske inte kommer fram direkt dock, så ge mig några timmars marginal. Eller testa att ringa, då vet jag i alla fall att ni vill nåt.

Kram!

Känslan att avundas någon annan någonting är inte rolig. Den skapar ilska och sorg, äter upp en inifrån och kan förstöra en hel dag. Men det finns olika sorter har jag förstått, och den ena är enklare att leva med än den andra.

Först finns det den du kan känna för vänner eller folk som kommer bli dina vänner. Detta brukar oftast gälla folk av samma kön. Utseende, duglighet i sport eller annan aktivitet osv jämförs. Om vännen är vackrare finns det sorg för att du accepterar detta faktum, men också glädje för vännen själv. Och du skulle aldrig vilja försöka minska intrycket skönheten gör hos andra, om inte annat så hjälper du till, för det är det rätta att göra.

Sen finns det den hos folk som du inte känner förtjänar uppmärksamheten de får. Märker inte de andra hur falsk hon är? Hur hon gör sig till? Är det bara jag som ser igenom gesterna och manéren? Vetskapen om detta är frustrerande och blandas med svartsjuka eftersom folk runt omkring spelar med och hur gärna som helst umgås med personen i fråga. Självklart håller man sig för god för att försöka stjäla uppmärksamheten tillbaka (för det är såklart det de gör, stjäl den), så ilskan kokar inuti men formas till ett artigt leende utåt.

Avundsjuka är hemskt. Är jag en dålig människa som känner den? Det tycker inte jag. Men den känns hemsk likväl.

Jag behöver närhet. En kram, en klapp på axeln, allt suger jag åt mig värmen från och sparar. Vill inte somna igen, vill älska och bli älskad. Kan jag bli älskad? Sådär riktigt passionerat men ändå stabilt älskad? Sedd som kvinna och flicka på samma gång? Inte bara som en bra kompis eller en rolig person?

Klart jag kan, det är bara att vänta och se, bara att leva livet och ta det som det kommer. Eller? Att leva i nuet gör framtiden oviss, men det är som att ligga på en brygga och känna gunget av vågor under sig, att ge efter för rörelserna och lyssna på allt. Att ge efter är inte alltid svagt. Och framtiden är alltid oviss, man bara slipper bli tokig av det.

Första festen ikväll, kan bli jättekul eller gå käpprätt åt helvete. Men det kan jag ju bara märka om jag går dit, eller hur? =) Hur som helst, första veckan har varit bra. Det här är rätt för mig.

Kram

Första veckan snart över, oj vad det gått snabbt. Inte packat upp allt än, inte hunnit faktiskt, vi har slängts in i den ena arbetsuppgiften efter den andra. De flesta människorna är mycket trevliga, vissa är lite mindre lätta att umgås med men man får försöka va diplomatisk. Hur som helst så trivs jag jättebra, ingen hemlängtansgråt, inga samtal till mamma. Maten är super, området underbart vackert, sjö och promenadstråk och murgröna överallt. Saknar vänner, såklart, men annars mår jag jättebra.

Kram

Försöker passa ihop en massa planer, vissa vill jag ha, andra måste jag ha. Farfars födelsedagsfest samtidigt som ett stort gille. Vet vilket jag vill välja, festen lär suga och jag är så trött på min släkt. Dessutom flyttar jag dagen efter och det är stressigt att hinna allt. Försöker planera packning och undanläggning och flytt och inflytt av nästa människa. Drömmer att inget passar ihop, och sen är jag och brorsan plötsligt i en talangjakt och har magiska krafter och kan flyga, men av någon anledning kan jag inte sätta upp mitt hår med trollspöt vilket stör mig.

Sthlm i helgen, snabbvisit till familj nr 2 och träffa folk jag inte träffat på länge. Komma hem, packa packa packa, fixa fixa fixa, försöka få tag på vårdcentralen, få en spirometri (astmautredning, fick besvär på Gotland) och sen är det skolan och nya människor och hej nya livet.

Inte stressa, lugna blodflödet, andas djupt…allt är bra, allt är i sin ordning…

Mest sagda replik under veckan: ”Man får inte pisse, pippe eller klättre på ringmiuren!” (Gnage kan också läggas till om det sades till en mycket hungrig person).

Ojoj, jag har haft det underbart. Stränder, surfing (ja faktiskt), marknad, gamla vänner dom dyker upp, lägereld, närhet, skratt, födelsedagsfirande (där alla skramlat till ett underbart halsband till mig, underbara människor), ett underbart gäng att bo med + nya vänner och det faktum att jag pratat alla tre språk hela veckan.

Allt var såklart inte kul. Insåg att en vän inte är en vän, en annan behövde mig akut mitt i natten och tack och lov hade jag mobilen på. Men annars känns det så otroligt sunkigt att vara tillbaka i verkligheten, även om skolan är nära och jag verkligen ser fram emot det. Jag kommer tillbaka förändrad, och måste anpassa det till vad som händer här och nu.

Skriva ut hyreskontrakt, skicka till min hyresgäst, göra inventarielista på vad som är kvar i lägenheten, planera packning, köpa nya höstbyxor eftersom de jag har kvar snart faller sönder, försöka att fungera trots allt som ska göras.

Oj, jag flyttar faktiskt.