Känslan att avundas någon annan någonting är inte rolig. Den skapar ilska och sorg, äter upp en inifrån och kan förstöra en hel dag. Men det finns olika sorter har jag förstått, och den ena är enklare att leva med än den andra.
Först finns det den du kan känna för vänner eller folk som kommer bli dina vänner. Detta brukar oftast gälla folk av samma kön. Utseende, duglighet i sport eller annan aktivitet osv jämförs. Om vännen är vackrare finns det sorg för att du accepterar detta faktum, men också glädje för vännen själv. Och du skulle aldrig vilja försöka minska intrycket skönheten gör hos andra, om inte annat så hjälper du till, för det är det rätta att göra.
Sen finns det den hos folk som du inte känner förtjänar uppmärksamheten de får. Märker inte de andra hur falsk hon är? Hur hon gör sig till? Är det bara jag som ser igenom gesterna och manéren? Vetskapen om detta är frustrerande och blandas med svartsjuka eftersom folk runt omkring spelar med och hur gärna som helst umgås med personen i fråga. Självklart håller man sig för god för att försöka stjäla uppmärksamheten tillbaka (för det är såklart det de gör, stjäl den), så ilskan kokar inuti men formas till ett artigt leende utåt.
Avundsjuka är hemskt. Är jag en dålig människa som känner den? Det tycker inte jag. Men den känns hemsk likväl.
