Jag behöver närhet. En kram, en klapp på axeln, allt suger jag åt mig värmen från och sparar. Vill inte somna igen, vill älska och bli älskad. Kan jag bli älskad? Sådär riktigt passionerat men ändå stabilt älskad? Sedd som kvinna och flicka på samma gång? Inte bara som en bra kompis eller en rolig person?
Klart jag kan, det är bara att vänta och se, bara att leva livet och ta det som det kommer. Eller? Att leva i nuet gör framtiden oviss, men det är som att ligga på en brygga och känna gunget av vågor under sig, att ge efter för rörelserna och lyssna på allt. Att ge efter är inte alltid svagt. Och framtiden är alltid oviss, man bara slipper bli tokig av det.
Första festen ikväll, kan bli jättekul eller gå käpprätt åt helvete. Men det kan jag ju bara märka om jag går dit, eller hur? =) Hur som helst, första veckan har varit bra. Det här är rätt för mig.
Kram
