Oj vilken härlig bröllopsfest! Det regnade, så alla var inne i Badelunda (eller vad det nu hette) kyrkskola, satt vid långbord och åt sin picknickmat. Skratt, prat, slängpolska, gamla rockhits och mera skratt och prat. Nicklas var mycket stilig med grymma damaskskor och Anna var vacker som en vårdag och de var så kära sååå. Det var bedårande att se hur de tittade på varandra. Nya kontakter knöts och gamla återknöts starkare. Jag fick en komplimang från totalt oväntat håll vid precis rätt tidpunkt och det var få gånger jag slutade le. Såg Einar och hans tjej och även om det stundtals kändes lite skumt att se dem kände jag för övrigt ingenting alls värt att nämna. Det här är mitt liv nu och jag älskar det.
Såg bäbis från Luleå, tillhörande två lajvkompisar som jag tycker mycket om, denna bäbis är delad etta med Bea angående sötaste bäbisen i världen. Men Bea har ju ändå en mycket speciell plats i mitt hjärta, så hon fick ju såklart några pluspoäng i smyg =) Pratade Ödesväv och Gotland som jag verkligen VILL åka på, även om jag ska sova ute. Eller njä, men närapå. Jag vill jag vill jag vill! Det tråkiga är ju att jag inte tillhör något sånt där självklart Gotlandsgäng eftersom jag aldrig åkt själv förut, och därför tänker ingen på att fråga mig =S Men det löser sig, allt händer av en anledning. Vincent stör sig på att jag säger så hela tiden, men hittar man ett mantra som funkar för en ska man hålla fast vid det, anser jag.
När allt började dra ihop sig mot sitt slut följde jag med några bekanta från förr (varav en av dem hade 6 personligheter eftersom han var så full. Jag tyckte bäst om nr 6, han var nog den riktiga personen bakom all osäkerhet och självhyckleri) och tittade på film, Hellboy. Är det nåt väldigt fel på mig, eller är det grymt sexigt med en kille som kan få tillbaka ens själ från andra sidan med sin kärlek, eftersom Mörkrets Herre vet att han kommer få förj*vligt med stryk annars? Jag tycker det i alla fall. Sån kärlek vill jag ha. Passionerad, inspirerande och självklar. En kärlek som får en att vilja gå genom eld och vatten för den man älskar, utan att för den skull gå över till tråkig och passiv avgudadyrkan.
Hellboy själv var ganska het också tycker jag, muskler är fint =P
Sen sov jag på soffan, en otroligt skön skinnsoffa, och drömde konstigt utan att komma ihåg vad det var. Blev skjutsad till stationen när innehavaren av lägenheten skulle till jobbet, satte mig i parken efter att ha köpt picknick på Ica och spenderade några mycket trevliga timmar med att göra ingenting förutom att lyssna på vindsus och fågelkvitter.
Cantadou med kantarell är för övrigt sjuuuukt gott!
Nu sitter jag hos mor, såklart, har precis visat lägenheten för några spekulanter eftersom mamma och Magnus ska flytta ihop i en lägenhet en bit härifrån. Snart hem och äta middag, vad vet jag dock inte riktigt. Annikas jobbtider har ändrats, men jag vill ju äta mozzarellapizza nu! Får jobba imorrn, yey, mer pengar till mig!
Vill till Gotland, vill till Gotland, vill till Gotland!
Det känns som att jag korsade ett vägskäl för lite mer än en vecka sen, ett vägskäl där jag svängde rätt, och nu har jag blivit av med tyngder jag inte visste att jag hade kvar. Jag känner mig lätt, och glad…nej, inte glad. Lycklig. Lycklig över Livet, att jag lever, att jag är mig själv, att jag finns.
Lycka är en konstant känsla.
Tänk på det en stund.
