Jag fick G på tentan, jag fick G på tentan, jag fick G på tentan….!
Så, jag är klaaaaar, tack och lov. Vill inte ens hämta ut PM:et från institutionen för då kommer jag bli så himla sur på lärarens små obegripliga anteckningar som alltid lyckas låta nedlåtande. Jag har klarat kursen och hoppas på ett VG i slutbetyg som jag betygsmässigt sett kvalificerat mig i men man vet ju aldrig med henne.
Är hos mor, betalar räkningar, bollar med sparkonton (det gick verkligen inte att leva på endast 5000 den här månaden med tågresor och grejer) och hämtar extra temuggar inför lördagen, för jag har bara fyra. Liiite nervös över att ingen ska dyka upp, men vi får se. Verkar som att det blir ett slags öppet hus. Några kommer på eftermiddan, några lite senare och några på kvällen. Gärna för mig, då kan man prata med var och en i lugn och ro. Hoppas kusin Simon kommer, en skön kille som just tagit studenten. Det värsta med såna här tillställningar är inte att folk droppar in då och då, för det förlänger bara det roliga, utan att vissa verkar bli hemsk obekväma av att sitta i en liten grupp när de hälsar på någon, som om tystnad är något hemskt som måste undvikas till varje pris. Detta gör ju såklart att jag blir nervös och börjar babbla om vädret och skolan och skrattar alldeles för gällt och länge *ryser*. Och tänk om INGEN dyker upp…den förudmjukelsen lär ju räcka i 10 år minst.
Nej, nu ska vi vara positiva här, så ointressant och lätt att ignorera kan jag omöjligen vara…
Regn och klibbigt väder, men det hör sommaren till. Kram!
