Opponentskapet skrivet, förhoppningsvis har jag förstått vad det handlade om, men just nu orkar jag inte heller bry mig. Finns inte så mycket ork kvar tre dagar innan vi slutar. Och från dagiset rings det och de ville att jag skulle jobba idag. Nej, jag har föreläsning, och hur hade de tänkt att jag ska ta mig ut när tåget gick för en timme sen? Sa jag såklart inte, lite hjärna har jag ju.
Helgen var…obeskrivlig. Många citat, många skratt, mycket prat och återknutna band. Mycket drama, såklart, det handlar ju om skogsfolk. Jag skrämdes lite av att en så stor del av mig somnat innan, det var ju så rätt att åka ut till denna underbara plats mitt i skogen. Och jag fick en av de finaste komplimanger jag någonsin hört;
Jag tycker inte att du tar mer plats än du förtjänar…
Nu räcker det med självömkan och ängslan, om en människa kan se och tycka att jag gör rätt, att jag inte är för högljudd eller tar för mycket plats, då är det så. Jag har rätt till att vara jag, och de som inte tycker det är det synd om och är inte värda min energi. Nja, jag kommer alltid va hetlevrad, men valet att använda det är mitt och bara mitt.
Snart är skolan slut, får förhoppningsvis jobba mer på dagiset veckorna som kommer så jag kan höja mig lite över existensminimum och slippa få ångest över tågresor och mat och p-medel, men allt börjar lösa sig…just nu i alla fall…och det är det som räknas.
Kram och njut av solen!
