Fääärdig!

Så, nu är första versionen av min hemtenta ivägskickad till min opponent, fick verkligen inte ned mer även om jag precis klarade sidantalskravet. Helt stopp i hjärnan, överfull är den med vad som känns som bomull. Blir glad om jag får G, måste ju ändå få VG på hela kursen tycker jag som jag har jobbat.

Nu är det äntligen sommar, även om vädret känns lite ojämnt. Brukar inte gå ut mitt på dagen, men skulle hit och till posten så fick bita ihop. Vill helst bara sitta i skuggan eller utomhus.

Och Wiks antagningsbrev kom idag, med ett krav på 500 kr i terminsavgift som ska betalas in inom 15 dagar. Tack för den, det stod det inte om någonstans, nu ligger jag back igen och måste måste måste få jobba minst 2 långa pass på dagiset för att slippa pengastressen. Helst vill jag få jobba ännu mer för att slippa ligga på extremt existensminimum, men är det varmt vill jag ändå bara äta syrlig fil, fruktyoughurt och knäckebröd. Och så müsli med russin och digestive, mmmmmmmm….

Snälla snälla snälla, låt mig få jobba flera flera dagar de sista två veckorna i juni så jag klarar mig sen!

Klart jag kan låna av mamma om det krisar sig, så egentligen är det lugnt, och det kommer inte ta lång tid att betala tillbaka alls, men det skulle vara synd att behöva göra det. Trodde verkligen att allt skulle lösa sig. Inte visste jag att jag knappt skulle få jobba vissa veckor och att jag skulle bli sjuk och missa två pass…

Men men, allt löser sig, mamma finns, allt är okej…

Sen är det sommarvecka hos Hanna, och Hannah följer med, yey! Liiite orolig såklart, med min sociala klaustrofobi och behovet att få vara ensam då och då, men med så mycket folk som gör olika saker märks det ju inte om jag går iväg själv tack och lov. Bara att få vara där ute är trevligt, en ridtur på en snäll häst och en kvällspromenad utmed landsvägen blir en guldkant.

Jag vet inte varför jag verkligen behöver vara själv efter några timmar med mycket folk. Kanske för att jag spänner mig utan att märka det, och bara kan slappna av när jag får vara ifred en längre stund med garanti om ostördhet. Alla kanske har det så, jag vet inte… Om jag är helt mig själv hela tiden är jag så tyst, och så får jag frågan om allt är okej, vilket är det mest irriterande som finns. Sorry, men så är det. Alla måste få va tysta ibland, det är bra för själen. Och kindmusklerna

Nä, det ska bli jättekul att ha summer week mitt i Sörmland.

Oaj, jag har nackspärr, den bara hoppade på mig och nu vet jag inte vad jag ska göra. Varm, och trött, och urblåst i huvudet. Ett kallt glas vatten (men inte för kallt, för då tar inte kroppen åt sig vätskan), en bok och vila i horisontalt läge… mmmm

kram!