Luften är joniserad, så man svettas snabbt fast det blåser kallt. Har betalt alla räkningar och storhandlat. Vill inte vara hemma när hyresvärden x 2 kommer förbi för att hämta min frys. Min lägenhet är för liten för såna möten, jag känner hela tiden ett behov att kasta ut dessa främmande män från mitt revir. Vissa män har en sån utstrålning, och dessa män litar jag inte på för fem öre. Vad de ska göra mot mig vet jag inte riktigt. Eller så kan kan gå psychological on my ass och tänka att jag egentligen är rädd för min egen kvinnlighet och vad den kan ha för påverkan på min omgivning, att jag har någon slags inneboende kraft som jag kommer tappa kontroll över om den släpps fri.
Den dagen jag får en ny partner måste han acceptera den kraften hos mig. Ooohh, klyschigt… Jag vill inte känna mig hämmad, äcklig, ”för” jordnära, ”för” passionerad, ”för” villig… Johan stördes av det minns jag, han fällde en kommentar i stil med att det var jobbigt att jag ville när han ville, va fan nu det betyder… Jag tror att han skrämdes av att jag var så framåt och levande och ville kontrollera mig, men det sitter kvar. Jag har stora bröst, breda höfter, en markerad midja, symboler för fruktsamhet och kvinnlig förförelse. Men också för sånt som man inte riktigt talar om, som är lite vulgärt i vissa samkväm. Jag anses farlig enligt vissa, jag skulle lätt kunna anamma stereotypen om den lättfotade skökan som får alla män på fall med heta blickar och ett alltför tydligt kroppspråk. Erik älskade min kropp, på gränsen för obekvämlighet för mig, jag ville inte vara någon sexgudinna. Don’t take me wrong, jag anser att det ska gå hett till i sovrummet och jag är passionerad vare sig jag är glad, ledsen eller arg, eller bara diskuterar ett ämne som står mig nära, men jag är också the girl next door som bakar bröd och tycker att alla ska vara snälla mot varandra. Jag vill bli sedd från båda hållen. Inget Madonna/Hora-komplex för mig tack. (För er som inte känner till det innebär komplexet i korta ordalag att kvinnor delas upp i två ”läger”. Antingen är de ”horor” – behöver inte vara så starkt, kan bara vara att de är väldigt sexiga för mannen – och kan då användas för att ha sex, eller så är de ”madonnor”; vackra eteriska varelser som till det närmaste ska dyrkas och tas om hand.)
Var kom allt det där ifrån? Ibland blir inlägg inte som jag tänkt dem. Saker som bubblar i mig och plötsligt kommer fram när de får chansen och som jag inte ens ser sammanhanget i förrän de hamnar på papper. Catherine tycker att jag grubblar för mycket, och ibland stämmer det väl, men andra saker ska komma fram i ljuset så att jag har koll på dem och förstår mig själv bättre.
Nervös för nånting…frisören? Pluggandet? Att behöva komma tillbaka till lägenheten och se frysen stå kvar? Att totalt göra bort mig på fredag bland alla chica sthlms-människor? Jag vet faktiskt inte…vanlig stress kanske…
På två veckor har jag fått två hjärtklappningar, varav en av dem var skitjobbig och höll i sig länge. Läkaren säger att de är normala, men det har jag svårt att tro, jag borde väl ha hört det från någon? Jag får så ont att det syns på mig, det är inget man kan dölja. Sist grät jag för att jag inte kunde andas och fick panik. Borde jag bråka mer? Orkar jag?
Det regnar ute. Jag gillar regn, allt känns så fräscht efteråt.
