…blir jag så arg när någon beter sig som en korkad, socialt inkompetent idiot? När min planering spricker för att andra inte kan stava till hänsyn? Jag menar visst, många blir ju irriterade i såna situationer men jag blir fly förbannat rosenrasande, vill slå på en boxningssäck tills den går sönder.
Väldigt länge hade jag ingen trygg och stabil tillvaro. Andra bestämde hur mitt liv skulle vara och det ändrades alltid och jag drogs in i situationer som jag inte fick eller kunde kontrollera. När jag till slut blev såpass gammal att jag kunde börja planera själv blev det otroligt viktigt att jag fick ha det ifred. Så när jag då helt själv bestämmer att jag ska börja plugga och en dålig lärare förstör det för mig har den läraren gett sig in på mina marker. För vid första anblicken kan jag ju inte ta mig därifrån.
Men det kan jag visst! Imorrn tänker jag prata med min studievägledare och förklara läget, jag tänker dessutom fråga ovan nämnda lärare varför planeringen är som den är och får jag inte ett tillfredsställande svar tänker jag försöka byta kurs, vilket är möjligt nu i början.
Grejen är ju att jag gör det här för min egen skull, för att få igång hjärnan med lite allmänbildning. Jag har alltså ingen som helst motivation att ”bita ihop” eftersom jag själv har valt att plugga. Vi får se. Men det ska fanimej gå att lösa, annars vet jag inte vad jag gör.
