Jaha…varför jag är helt slut i huvudet vet jag inte eftersom jag faktiskt inte gjort så mycket idag. Kan vara kylan, även om luften inte är kall är vinden det desto mera, och den letar sig in i mina öron och gör ett gott försök till att frystorka hjärnan. Dessutom har jag en fruktansvärd spänningshuvudvärk som suger sig fast trots värktabletter, huvudmassage och vila. Kan vara glasögonen kanske, ska se om jag kan låta bli att ha dem när jag sitter framför datorn eller pratar med folk, de är ju trots allt till för att se på långt håll, t.ex. vid bilkörning eller föreläsningar i en stor sal.
Föreläsningar ja. Imorrn börjar de. Idag var det bara ”Hej och välkomna och det här är världens bästa skola och ni kommer trivas jättebra här och det är bara att jobba hårt så går det mesta här i livet.” Är det bara jag som är cynisk, eller låter allt sånt ihåligt? Alla glada käcka människor vid Studentkårens bord som ska vara sådär äckligt trevliga mot alla…jag drar mig undan från dem, vill inte bli indragen i ett nät av engagemang och tanklöst prat där man egentligen inte kan lita på ifall folk pratar med en för att de faktiskt tycker att man är trevlig eller för att man är ny och det därigenom automatiskt är synd om en. Och så har vi lekarna… Jag tänker personligen hålla mig så långt borta som möjligt från allt vad lekar och umgängen heter när det gäller sånt. Det känns alltid lika fånigt, plumpt och idiotförklarande, för att inte tala om förudmjukelsen som kan framkomma när man inser att man fastnat i en lek som totalt går emot alla ens värderingar och principer. För man får ju inte säga nej, absolut inte, man ska ”bjuda på sig själv”, en av de mest respektlösa kommentarer som finns.
Har försökt ta mig igenom ”Samhällsvetenskapernas förutsättningar” som är intressant men mycket svårläst med långa ord och fraser. Men jag ser fram emot pluggandet, att få diskutera samhället och forskning och hur och varför och när en människa gör som den gör. Väldigt mycket inriktning på människan har jag förstått av litteraturen, så jag kommer blir väldigt kunskapsberikad känner jag.
Annars då…? Jag har insett att det är ytterst få som kan ringa mig spontant utan att jag ska känna att de faktiskt stör. Jag har olika ‘modes’ och det tar tid att byta från ett till ett annat. Så är jag inställd på trivsam ensamhet med en bra film och mitt täcke vill jag inte bli tvingad att vara social och komma på intressanta saker att säga om mitt liv. Därför är sms bra. Ett alldagligt sms kan svaras på en timme efter att det mottagits utan att någon tar illa upp. Och man behöver varken förställa sin röst eller komma på snabba svar.
Jag kanske är lite av en enstöring faktiskt. I perioder. Ensamhet är viktigt. Jag har lyckats med att uppfostra hjärnan med att ta alla plats, bre ut mig över hela sängen och fylla båda sidorna av badrumsskåpet. Jag köper mat jag vill ha och städar när jag har lust (vilket är regelbundet, katthår ser värre ut än dammtussar faktiskt), jag köper kläder för att JAG tycker om dem och trivs otroligt bra med att ha mitt eget ställe där jag kan krypa undan från omvärlden och inte prata med någon annan än bäbisarna när de behagar ära mig med sin närhet.
Och vill jag ha sällskap så finns det, inga problem. Men ett förhållande? No way. Helt och totalt utbränd angående den biten. Flirta lite när andan faller på, javisst, men en seriös relation som innefattar att den andre ska släppas in? Nope.
Och det är så väldigt skönt att känna så. Jag drömmer fortfarande om de före detta männen (?) i mitt liv, konstiga drömmar som oftast gör mig ledsen, men de visar alltid att jag blivit starkare, för jag säger alltid nej till dem, går iväg, puttar bort dem och skäller ut dem för deras beteende. Drömmar är ibland katalysatorer för det vi inte kan göra i verkligheten utan konsekvenser.
Fortfarande trött i huvudet, känns som att fingrarna babblar utan mig. Ha det bra!
