Jag hade ju tänkt smita iväg lite lagom diskret på jobbet, men i stället var det kramar och utbyte av mailadresser och lycka till sades mer än 5 gånger. Varpå jag, när jag mycket röd i ansiktet kom ut på parkeringen, utbrast ”Folk typ…gillar mig!” och gav min arbetskamrat ett skäl att börja asgarva.
Lördag, jag har bakat bröd och städat lite och försökt rycka upp mig och hitta någon slags glädje över att 7 andra tjejer ska invadera mina 42 kv2 ikväll. Allt som snurrar i huvudet är om laxen blir bra, eller om de kommer gilla efterrätten, eller om någon av dem kommer försöka invadera mitt köks-och värdinneterritorium, vilket vi alla vet bara FÅR invaderas av 4 personer i mitt liv, och då räknar jag inte med mamma som även hon får akta sig lite. 3 av dessa personer kommer finnas där ikväll, och resten får fanimej akta sig.
Och sen ska vi ut och dansa, och jag ska försöka hålla koll på alla när jag egentligen bara försöker ha koll på den som ska med tillbaka hem och sova över.
Så egentligen suger jag som värdinna. Inte pga det jag gör, utan pga det jag INTE VILL göra.
Men det skiter jag i =)
En vecka ledigt, ska förhandsplugga och ställa om den interna klockan till normala tider och oroa mig över att jag inte hört från csn och ifall jag skrivit rätt inkomst på det där jäkla pappret (hatar papper!).
Och trots pms, tjejmiddag-stress och annat så börjar jag faktiskt att må bra…och det var på tiden!
