Ujujujujuj, seg som attan. Lyckades ändå få ganska mycket gjort idag, men det tog emot. Drömde hemskt i natt, så där riktigt läskigt att jag vaknade innan kroppen och fick ligga där i 30 sekunder, medan det naturliga muskelavslappnande medlet vi har i oss slutade verkade, och försöka andas normalt. Nåt om hundar, och monsterhundar i skogen, och någon i björndräkt med en läskig smal arm med klor som tog tag i mig och hotade min kille (eller nån jag flirtade med typ…). Och där vaknade jag, mobilen visade 04.50 och jag sov de resterande 3 timmarna med sovlampan tänd. Jamas vaktade mig, som alltid, vid huvudändan medan Skrutt höll koll vid fötterna. Jag gick inte upp för att kolla lägenheten, drog bara ihop mig till en liten boll och väntade på att adrenalinet skulle gå ur kroppen.
En vecka kvar på jobbet, kommer antagligen kännas som den längsta veckan någonsin. Måste verkligen försöka bry mig om kunderna, även om jag inte är kvar där sen. Sen blir det en vecka av att ta det lugnt, plugga lite fakta ur första kursboken som snälla mamma lånade åt mig, ställa om mig till vanliga arbetstider och hoppas på att csn ger mig pengar när de ska. Får alltid panik av alla papper, allt som ska fyllas i, allt som jag ska ha lärt mig någonstans.
En vecka utan sötsaker, klarar det bra trots början på pms. Äter enligt kostcirkeln, tar sylt på gröten och försöker hålla hemmet städat. Om en vecka är det tjejmiddag, något jag ser fram emot och samtidigt är livrädd för. Maten ska fixas och allt ska va sådär lagom perfekt och fint och alla 8 gäster ska underhållas i 3,5 timme. Och där någonstans finns vetskapen om att jag inte duger som värdinna, att folk kommer ha jättetråkigt och önska sig därifrån eller att maten kommer bli kass eller någon av de svårare individerna bestämmer sig för att motarbeta mig.
Svåra individer ja…blev fruktansvärt besviken på en människa härom dagen. Jag hade, trots en liten misstanke om annat, bestämt mig för att lita på henne, ge henne en chans, och hon visade sig vara lika äckligt Svensson-okänslig som många andra. Och nu försöker jag bara dra mig undan, sakta men säkert. Vill inte ha mer kontakt än nödvändigt, men vill inte konfrontera om något, det är det inte värt.
Usch va seg jag är. Handla och sen hem och äta.
